Jag och mamma har ikväll sett en film. The Courageous Heart of Irena Sendler. Och jag har hamnat i ett såntdär läge som man kan hamna i ibland då man ser en film. Man inser en massa saker som man egentligen redan vet men som man inte riktigt alltid känner. Hur otroligt lycklig jag är att jag har ett hem och att jag kan känna mig trygg i det hemmet. Att jag kan känna min till största delen trygg då jag vandrar omkring på gator och att jag inte behöver ljuga för att leva. Att jag kan få tycka och tänka som jag vill och att jag får älska dom jag själv väljer. Och mitt i all denna tacksamhet så gör det som alltid då jag ser filmer från denna tid så otroligt ont i mig att veta att det har hänt och att man inte kan göra någonting åt det.