V.

Mycket dans. Mycket skola. Mycket allt.

Som det brukar vara så är det ganska så ointeressanta saker som har hänt mig den här veckan, så jag skriver inte ut det i detalj. Ikväll har jag och hela familjen varit på birsta och handlat lite och nu ska jag läsa lite i engelskaboken innan jag ser veckans one tree hill. Arrividerci♥

Barndans kan vara så underbart...(händer väll inte så ofta) och så fruktansvärt. Idag var det fruktansvärt. Jag hatar magsjuka, verkligen hatar. Vi har hoppat runt ett tag och sätter oss ner i ringen. Plötsligt. Kräk! Stackars lilla barn, de finns inget att ta av på den kroppen, hon är så pluttig och liten och söt. Tyckte mycket synd om henne. Det blev kaos och dom andra barnen förstog inte vad som hände så några började grina och jag sprang mellan det stackars barnet som kräkts och stod inne på toaletten, kräkpölen och lämnade pappaer till annakarin och sen till klungan av de andra barnen som stog och tittade på och såg allmänt förvirrade ut. Så nu har jag tvättat händerna i en kvart och sen ska jag äta massa vitpepparkorn och ja...hoppas på det bästa helt enkelt. Arrividerci ♥

Igår hade jag nog en av de bästa söndagarna på länge. För till skillnad från de flesta andra söndagar då jag brukar sitta hemma och plugga instängd i mitt rum ensam och eländig så spenderade jag gårdagen hos Kerstin. Vi pluggade. Inte så upplyftande alltså. Men de som är bra när man pluggar två är att man inte är ensam, och att man när man tar paus har nån att prata med och att man kan ta en promenad och köpa Ben & Jerrys som man kan smaska i sig tillsammans med julte och tända ljus. Mys.

Idag började en ny vecka, som alltid på måndagar. Historia och engelska stog på sChemat, och nu är de avklarat. Så halva måndagen färdig, bara två och en halv timme dans kvar tills jag får krypa ner under täcket. Arrivideric ♥

I want to trace your scars with my fingertips
Want to follow it's fracturing line
I think you should know
How beautiful and brave you already are

So sick of Secondhand Lovers carving names on my chest
If I lean in too close, it's to kiss or confess
Promise you won't let on, and I won't let you down.

But you're a silent film, all the way back home
So alone.
And I'm a mockingbird who's just lost his voice
Did you tell?

So sick of Secondhand Lovers carving names on my chest
If I lean in too close, it's to kiss or confess
Promise you won't let on, and I won't let you down.

If my eyes can talk, then they are betraying me now
With whispers sad and soft, they say I'm falling, falling
This is impossible. There's nothing here for us

 If you don't let on, then I won't let you down.

Det är inte ofta jag har nått revolutionerande att skriva om. Och så är det väll även denna gång, men skillnaden är att jag faktiskt har tänkt att berätta nått lite lite roligare än bara vad jag gjort i detalj. För det har varit en happening värd att nämna.

Det inträffade under gårdagskvällen. Jag, Susanna och Camilla är på väg hem till Sussie efter att varit och inhandlat mat. Som vanligt stannar vi vid övergångsstället innan statoil, trycker på knappen och ställer oss för att invänta grön gubbe. Då händer det, en bil kör fram och ställer sig på övergångsstället, precis vid oss och rutan rullar ner.

-Hej, vet ni vart det finns nån sibylla eller liknande där man kan köpa en varmkorv?
Vi yrar som vanligt, vi är sämst på att beskriva vägar i den här staden, jag säger nått om "ja jo...där, eller ja vet inte.." och viftar bort mot ingenstans innan jag kliar mig i pannan. Sussie säger "vi är inte så bra på stan"
-Finns det inte nått torg?
Vi blir lite paff över att personen tror att det finns någon korvkiosk öppen på torget vid denna tid på kvällen, så vi svarar "jo vi har ett torg, men där finns ingen korv" Sen säger jag "men det finns ju statoil precis här" och pekar. Kvinnan som vi pratar med ser ogillande ut och rynkar på näsan.
-Njae..
Nähä, så det passade sig inte...va skulle vi då komma på i all hast, det har börjat bildas kö bakom bilen, dom har fått grönt och vi har missat våran gröna gubbe.. "Det finns både mcdonalds och max längre fram" säger vi nästan i munnen på varandra.
-Okej, ja vi får väll lösa de på nått sätt..Tack så mkt! (posar till, liksom vänder axeln mot och och ler mystiskt)
Sen får bilen stå kvar på övergångsstället, med kö bakom sig och vänta på nytt grönt ljus och vi på ny grön gubbe. När bilen kört iväg säger susanna "De va ju hanna graaf, eller magdalena, eller nån av dom, jag vet inte vem som är vem..."

Så var alltså fallet, jag hade inte en aning om att de va hon, tänkte inte ens den tanken, men de var det iaf, och hon hade mycket snygg karl må jag säga. Så de var den stora händelsen. Arriciderci ♥