V.

Har kännt mig hängig idag. Vet inte om det beror på att någon sjukdom försöker ta över min kropp. Eller om det beror på tristessen som infinner sig på dagarna nu för tiden. Vilket som blev det lite bättre då jag var och tränade, inte till en början, men mot slutet. Och nu är jag bara trött, så vet inte om jag är hängig längre eller inte. Vet att jag är sugen på glass som står i frysen uppe. Det är en av de få saker jag vet. Men jag borde inte äta den för det. Kommer dock göra det ändå.

Sol inne sol i sinne. Sol ute. Det är fint väder idag och jag har suttit på altanen ett tag och lyssnat på musik. Hade lite hoppats på regn idag så jag med gott samvete hade kunnat sitta inne och titta film, men man får ta det som det är. Är ju inte så att jag inte har hunnit titta på film tidigare i veckan. Väntar på att kerstin ska ringa mig, känns som en evighet sedan vi pratade sist. När hon ringer ska jag gå en promenad.

En regning dag i ett kallt septembersverige. Fikade med fröknar två, fick ett trevligt besked, köpte mycket chips och ska snart äta god middag. Allt är ganska bra fast jag har som skavsår i magen. Och Kerstin saknas mig. Om tre månader är det julafton.

Jag har en otrolig vinterlängtan. Jag brukar inte längta såhär mycket efter denna vita årstid men nu. Jag vill ha snö och kyla, stora täckjackor och vantar, ljus och te. Jag vill att det ska knarra under fötterna då man är ute och går och jag vill lyssna på julmusik. Men jag har lovat Susanna att ingen jul förrän första advänt. Så jag fortsätter längta.

Har varit hos Susanna och sett film ikväll. Public Enemies. Har dock inte sett klart den då min far ville hämta upp mig med cirka en kvart kvar, så ska snart titta färdigt här hemma i min säng. Men till skillnad från Susanna så såg jag alla dom minuter av filmen som gick till dess att pappa ringde. Jag kommer inte ihåg senast Sussie såg en hel film utan att somna. Rätt som det är sitter hon där brevid mig med slutna ögon och öppen mun. Då och då snarkar hon till också. Det roligsate med detta är då hon i slutet av filmerna vaknar och säger saker som "Den var verkligen jätte jätte fin.." och "Herregud vilken film alltså.." Jo just ja.

Äter drömmar och dricker chai. Ute är hösten och inne är jag.

För ett år sedan stod jag mellan mina finaste på lisseberg och inväntade Håkan. Kvällen var både varm och kall och konstig. Det var en väldigt bra kväll i något som känns som väldigt länge sedan.

Jag, Kerstin och Susanna hade en heldag igår. En mycket bra heldag på stockholms gator. Nu är jag hemma igen.

Grattis på din födelsedag

När jag blir stor kommer jag att komma ihåg den här tiden som tiden då jag var arbetslös och flyttade in i mina gråa mjukisbyxor. Idag har jag hunnit med att dammsuga, nästan hela huset. Nu väntar jag på Susanna, hon är ledig idag och vi ska se film i regnet. Vi ska ha ett täcke i soffan och ljus på bordet och popcorn i munnen. Om hon bara kan ta och komma någon gång.

På lördag är det ett år sedan vi var på Håkan i fina göteborg. Det här året åker vi till stockholm istället. Imorgon åker jag och Susanna ner och sedan ska vi vara med Kerstin hela dagen. Jag längtar längtar.

Jag är i en tekniksvacka igen. Datorn höll på att somna för mig förut. Batteriet till kameran sjunger på sin sista visa och min lilla telefons batteri likaså. Tycker inte om tekniksvackor. Inte andra svackor heller.

Om tre månader är det lucia. Det firar jag med tända ljus ikväll.

Ibland då jag inte kan sova så spelar jag tetris. Eller rättare sagt ibland då jag inte kan komma på något annat att göra med min tid. Ikväll bytte jag till harpan, för att få lite förnyelse. Tanken med denna stund såhär på kvällen är att jag ska bli trött. Detta bygger på att jag spelar ett spel som inte riktgit tar slut, iaf inte på en gång, tillexempel harpan. Vad händer? Jo, harpan går ut på första försöket. På cirka fyra minuter. Jag slog rekord. Grattis. Varför kan det inte vara såhär okomlicerat med allt? Och varför kan inte harpan vara komplicerad då man behöver det? Godnatt.

Nu ska jag åka och säga grattis till min mormor. Fina fina mormor.

Överraskningen från kerstin var en halsbandsberlock. En fin sådan. Saknar henne så det gör ont i lillhjärtat mitt.

Då sitter man här återigen i sin enkla boning. Den är lite stökig nu dock. Men jag tänker inte städa nu för jag ska snart träna. Träna träna träna, dansa dansa dansa. Eftermiddagen var trevlig, pernilla bjöd mig på välkomstglass, sedan pysslade vi lite innan mattias kom hem och vi fortsatte med bullfika. Imorgon är det fredag. Fredag är bra.

Tränat och badat, båda delar med bra musik. Imorgon ska jag träna mer, men först ska jag hälsa på Pernilla. Hon vill visa sina nya möbler som hon har fått. Och jag vill åka och krama henne.

Överraskningen var försenad. Men nu har min mamma hämtat det. Det killas i fingrarna på mig, vill bara öppna påsen och sticka ner handen och titta vad det är. Men jag har lovat Susanna att inte förrän vi är tillsammans, ikväll. Det enda jag kan se är att det är tre små askar.

Såg en film idag. Susanna sa att den skulle vara bra, fint filmad, bra musik. Så det var vad jag var inställd på. När jag väl satt där insåg jag att filmen inte bara far en fin film. Den var fruktansvärt obehaglig. Så jag satt kvar där jag satt, med fötterna uppdragna under ett täcke tills pappa kom hem.

Sedan har jag tränat och badat. Imorgon är det äntligen tisdag. Tisdagen jag väntat på. Då ska jag och susanna gå och hämta en överraskning. Så nu ska jag sova så det blir morgon snabbt.

För tre veckor sedan hade jag kerstin här i rummet mitt.
Kom tisdag kom. Två dagar kvar.

Har haft septemberpicknick i hamnen. Jag såg ut som en kantarell. Susanna var fin som vanligt, på så många sätt.

Ikväll skulle jag ha dansat men som det ofta är så blev det inte som tänkt. Istället har jag och Susanna druckit kaffe med min farmor. Sedan har vi sett på Amelie och kommit på en idé. En spännande idé som får det att kittlas lite i mig.

Längtar till tisdag. Kom tisdag kom. Fem dagar kvar.

Teknik är inte min specialitet. Och denna dag går allt precis som det inte ska gå vad det gäller detta. Det har krånglat med det mesta, hit och dit, fram och tillbaka. Det blir bara en massa väntan. Och medan jag väntar dricker jag kaffe. Tur det finns kaffe.

Det är tomt här nu när kerstin åkt hem till huvudstaden. Eller hem får man inte säga för henne, och det tycker jag känns bra. Men åkt har hon gjort i vilket fall och nu är jag ensam i mitt rum igen. I natt ska jag sova första natten ensam på 18 nätter. Jag får försöka utmatta mig själv med tetris eller liknande så jag kan somna. Lämnade av henne i stress och panik vid bussen i eftermiddags. Vi hann knappt säga hejdå, men jag ser det som att vi ska snart ses igen så det behövs inte. Sedan var jag och tränade, första danspasset sedan maj, ett myspass med finsk brytning och fransk musik. Imorgon blir det mer dans. Min kropp har saknat.

Mitt i all denna tomhet i rummet som fröken larsson lämnat efter sig så hittar jag något på mitt skrivbord. Världens finast lapp från en av världens goaste flickor. Och med lappen följde en överraskning. Spännande. Usch vad jag kommer att sakna henne.

Thank you for your love
When all is falling in the seizure of pain
Oh thank you for your love

Thank you for your love
When I was lost in the dark blackness
Oh thank you for your love

I want to thank you

Thank you

Thank you for your love
When my mind was broken into a thousand pieces
Oh thank you for your love

I want to thank you

Thank you
I thank you