110815

Vaknade med en ångest klump i magen och massa regn utanför fönstret. Nu åker Kerstin hem igen och jag vill att hon ska stanna här nu. Jag vill så mycket, men plötsligt måste man lära sig att man väldigt sällan får som man vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0