V.

Min dator har fått ett så kallat allvarligt virus.. Och plötsligt inser jag det igen. Att mina föräldrar inte längre kan lösa allt i min värld. När man var liten spelade det egentligen ingen roll vad det handlade om, mamma eller pappa hade alltid en lösning. Speciellt på sådana här saker. Men nu är det inte längre så, nu måste man åka iväg med sin dator och betala för att nån ska laga den. Och dom pengarna ska man hosta upp själv. Precis som ska hosta upp andra lösningar. Det är så väldigt synd att jag är så dålig på att hosta. Ibland önskar jag att jag trodde på han Gud, tror han kan hjälpa en med det där hostandet en hel del när det kommer till vissa frågor.

Så för stunden ligger jag data-lös i min stora mörka tysta säng och känner mig ensammare än på länge. Min mage kurrar också, fastän jag åt smörgåsrån i mängder innan jag gick och la mig. Och fastän jag fick en semla hos mormor och morfar tidigare ikväll. En väldigt god sådan, eller som morfar sa, en farligt god semla. Varje gång jag ser ordet semla tänker jag på Selma. Lagerlöf alltså. Och då tänker jag på gamla klassen och litteraturkunskapen och på hur skönt det skulle varit att få vara tillbaka i den tryggheten en stund.

Nu ska jag leta upp nån trevlig serie eller dokumentär att titta på genom denna lilla skärm som jag har på telepelen (saknar att skriva datapatan..) så att jag kan somna, har ju svårt att göra det nu för tiden. Men det brukar alltid lösa sig på nått vis. Som allt annat.