V.

Då var vi här, sista dagen på ett år som jag föralltid kommer att komma ihåg. Det startade bra, det hände fina saker. Så försvann Nina och allt gjorde ont. Studenten kom och ännu mer försvann. Det var en blandning av lycka, vemod och panik. Men sommaren blev bra och på något sätt lite extra lång. Hösten blev konstig, som ett jättelångt ensamt sommarlov men så fick jag jobb och nu har jag fallit in i vardag igen. Jag kommer att sakna 2010 och det gör ont i magen min då jag tänker på att det bara är cirka elva timmar kvar nu. Men 2011 kanske blir bra det med.