V.

Nu har kerstin bott här hos mig i en vecka. Och trots allt stök hon medför så trivs jag. Hon ligger här bredvid mig i sängen nu och jag tittar ner på henne och inser att om en vecka har hon förmodligen flyttat till huvudstaden. Och jag kommer inte längre kunna se hennes ansikte förvrängas i skratt eller krypa in i hennes armar då världen känns orättvis. Den här gången är det inte bara fem veckors jobb som snart är över, den här gånger är det en riktig flytt och det är obestämd tid vi kommer att vara ifrån varandra. Den tiden som nu är kvar ska vi ta vara på så bra vi bara kan, ikväll blir det därför troligtvis film med susanna, alla tre, fula i en soffa, precis som jag vill ha det.