V.

det är ett timglas som bara rinner
det finns inget att förstå
när himlen är blodröd och brinner
är det natten som tränger sig på
och jag drömmer så konstigt igen
håll mig hårt
för jag skakar av alla denna meningslöshet
jag förstår bara det som är vårt

A falling star fell from your heart and landed in my eyes
I screamed aloud, as it tore through them, and now it's left me blind

Tog ett långt och mycket varmt bad, funderade en massa. Insåg som vanligt att jag borde fundera mindre, men fortsatte fundera ändå. Nu sitter jag och dricker det sista utav en festis med smak av kaktus och väntar på Solsidan. Har en dum klump i magen som förhoppningsvis bara är mitt eget fel.

När jag var liten trodde jag aldrig att det skulle hända mig. Det där då man önskar att tiden står still ett tag för att man behöver paus. När jag var liten tyckte jag bara att det fanns för mycket tid. Men just nu, efter en natt då jag knappt kunnat sova pågrund av igentäppt näsa och kliande hals, då önskar jag så väldigt mycket att det fanns någon funktion någonstans som gjorde att man fick några extra timmars sömn utan att det försvann någon tid alls.

Har legat sjuk i min säng i två dagar nu, mycket tanketid. Nu har jag inte feber längre, men mitt huvud värker fortfarande och hostar gör jag. Imorgon tänker jag dock vara frisk.

När jag var liten hade vi en kanin som var väldigt lik den på bilden ovan. Den hette Gosan och vi gav bort den då jag var 6 år ungefär. Det visade sig dock att Gosan var en Gosen, och nu är han död. Jag kände på nått vis då vi fick reda på detta att det aldrig varit den kanin jag trott det var och kanske är det därför jag aldrig saknat henne. Honom. Hoppas dock han har det bra.