V.

Idag är det första advent. Det har varit en söndag med pepparkakor, min fina mormor och min fina morfar.

In my craft or sullen art
Exercised in the still night
When only the moon rages
And the lovers lie abed
With all their griefs in their arms,
I labor by singing light
Not for ambition or bread
Or the strut and trade of charms
On the ivory stages
But for the common wages
Of their most secret heart.

Not for the proud man apart
From the raging moon I write
On these spindrift pages
Nor for the towering dead
With their nightingales and psalms
But for the lovers, their arms
Round the griefs of the ages,
Who pay no praise or wages
Nor heed my craft or art.

Fredrik sprang till bussen, trots att han femton minuter tidigare legat på stolen vid köksbordet och varit så trött att han inte ens orkade ta sig in till sin säng. Nått satte fart i benen på honom. Vi andra i familjen lade oss allihop i mamma och pappas säng, och efter ett tag så somnar alla förutom jag. Jag ligger kvar ett tag till ändå men tillslut så gick det bara inte längre. Det börjar som vanligt med att pappa snarkar, han snarkar som man brukar, ljudligt. Sen efter någon minut stämmer mamma in, med mer pipande snarkningar, också sist men inte minst katten som piper värst. Jag kan inte hålla mig utan börjar skratta för mig själv och tillslut måste jag fly fältet för att inte väcka dom i mina krampaktiga skrattattacker. Så återigen befinner jag mig i min säng med ljusen tända och musiken på.

Lisa Ekdahl – Ljug för mig älskling - (akustisk version)

Fredagen känns nödvändigare än vanligt den här veckan, en vecka som varit lång men ändå så kort. En vecka som består av en blå öm fot som är större än den borde vara och saknar fotklöl. I nuet känns allt lite längre bort, jag är lite mindre närvarande, jag lever som i någonting som inte är här. Och min mage är tom utan innehåll. Då och då sticker hungern till.

Vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig

I've lost my sense of right and wrong
Welljustified my soul to carry on
It feels so damn good to write off the rules
But when a new day breaks, I'm left a fool
I'm such a fool

Ibland blir det så lyckligt.
Var hos ryggkrister i eftermiddags, fick fin hjälp att ta mig dit, och han sa att om jag bara rehabiliterar som jag ska, vilket gör ont men är väl värt, så kommer jag förmodligen kunna vara med på föreställningen nästa helg.
Så precis då jag tänker på det, då är jag lycklig.

Här sitter jag med en tjock fot och blåsor i händerna efter en lång dag på kryckor.
Har stukat foten, inte så kul, men inget brutet, och de är ju lite roligare.
Det är inte så mycket som jag ser som positivt vad det gäller foten, men några saker har jag hittat
jag får träna mina armar
jag får träna min vänster vad
jag kan skicka omkring familjemedlemmar på uppdrag

Dock är det ju inte något av detta som egentligen väger upp alla minus som det här har medfört sig, men får försöka blunda bort dom. Nu ska jag dricka chaite och äta pepparkakor innan jag kryper in under täcket.

Bon Iver & St. Vincent – Rosyln - Soundtrack Album Version

Igår var jag på bio och såg fin film med fina fina ord.

Det är nått fult de flesta av oss gör då vi har ont. "Tyck synd om mig, I'm in pain!..." men jag kan inte låta bli. För det gör verkligen ONT. Armen är som en sten som inte går att göra nånting med. Och det jobbigaste är att allt tar sån fruktansvärt lång tid. Att duscha var en upplevelse, och att försöka rädda min hästsvans som rasat i allt dansande var omöjligt, min mor fick slänga in en hjälpande hand. Som plus på detta så började jag blöda näsblod så nu ser jag ut som sjukstugan själv. Men jag ser plus i mitt liv också. Jag har sovmorgon imorgon, och nu ska jag se ett mycket efterlängtat Greys avsnitt som jag tackar kerstin för.

Lars Winnerbäck – Varning för ras - Live

Nu har jag läst om hindusim och buddhism och sett hur vinterduntäcket förvandlast till en isbana.
Druckit te och ätit varma mackor.
Lyssnat på bra musik och stirrat in i mina ljus och nu funderar jag på att se Greys och sedan sjunka ner i kokande hett vatten och bara vara.
Borde dock sätta mig på min yogaboll och aktivera mina magmuskler först, om jag vill ha en rygg som kan ta mig vart jag vill. Eller åtminstone en rygg som kan hålla mig på upprätt.
Innan de mer te.

Här sitter jag.
På skolan....observera tiden.
Nej vi har inte haft jättelång lektion.
Nej vi har inte extremt mycket plugg som jag måste göra precis just nu.
Jag är bara lat.
Så lat att jag stannar kvar här nästan tills skolan stänger bara för att få åka med min mamma hem i bil istället för att måsta gå ner till stan och ta bussen.

Sen ska jag åka till mormor och morfar, var länge sen jag träffade dom.
De ska bli mysigt. 

När man inte vet vad man vill så blir det så mycket mer att hinna med.
Hålla alla dörrar öppna.
När det dessutom blir uppförsbacke på de flesta ställen blir det ännu lite jobbigare.
Hålla alla dörrar öppna, i alla fall på glänt.
Men svängdörrar på glänt är så mycket tyngre att hålla upp än en som är helöppen.
Ska man stänga någon?

Godnatt

There was a time when my world was filled with darkness
And I stopped dreaming now
I'm supposed to fill it up with something
In your eyes I see the eyes of somebody i knew before long ago
But I'm still trying to make my mind up
Am I free or am I tied up

Oh you can hold her eggs
But your basket has a hole
You can lie between her legs and go looking for
Tell her you're searching for her soul
You can wait for ages
Watch your compost turn to coal
Time is contagious
Everybody's getting old

Or you can sit on chimneys
Put some fire up your ass
No need to know what you're doing or waiting for
But if anyone should ask...

Kan Jason Mraz skapa en ny låt och sluta leva på I'm yours?
Snälla...

Ett huvud som värker. Ont på många sätt.
Jag ska sova nu snart. Som alla kvällar. Men som alla kvällar så är det lite svårt.
Och som alla kvällar så drar jag ut på det lite till, bara lite lite...
Tills jag är så trött att det inte går att vara vaken, då låter jag drömmarna ta över mitt medvetande.
Sen vaknar jag upp med ett huvud som värker. Ont på många sätt.

Nu är det över. Som allting så tar det slut. Och det går inte att ändra, det går inte att göra om, det går inte att gå tillbaka hur gärna man än vill, hur mycket man än önskar. Det är över.

Imorgon börjar en ny vecka om igen, och då blir det inte några långa stunder i sängen på morgonen, inga sega dagar med te och film och inga sena myskvällar. Nu längtar jag till jul.

http://open.spotify.com/track/1ZgXGcID70Ccjry9NtOwUw